oro över att aldrig bli bra

vaknar som vanligt med en känsla av oro, obehagskänsla. är förstås rädd att det gått för långt, att jag inte blir bra, och att jag på nåt sätt börjat acceptera att jag är såhär.. jag har förstås dock mycket bra i tillvaron.. som min sambo, vet inte vad jag skulle göra utan honom. Livet är som en ständig berg o dal bana, jag är så lycklig över vissa saker i mitt liv samt så olycklig över vissa... som sjukdomen, det tär mycket på ens person att aldrig vakna och känna att man har enegri att göra något, lätt att hamna i deppression. Och de ständiga luriga symptomen, man vet aldrig vad som händer...